Åska den ena blixtra den andre.

Satt och väntade på resultatet igår kväll men detta uteblev och befarade det värsta vilket besannades idag på morgon var kanske kontakten bruten med omvärlden efteråt.
Kan detta berott på att jag i försnacket förvarnat om risk för åska och strömmen skulle går skulle det inte vara någon fara för Oskar kommer med strömmen. Blev det en sanning med modifikation med många avbrott och kortslutningarna och fulltecknat protokoll.
Men av att döma av matchprotokollet så var det inga kontaktsvårigheter med bollen som följde strömmen på en rullad tråd för Dé grönvité kopplade greppet direkt med både ettan och tvåan. Blev det repliker direkt och det var knappt blixt och knall emellan hann räknas så var det kvitterat.

Om det sen skall ses som åskan gick stup i ett i andra så slog blixten ner i inledningen av andra och sen blev det felanmälningarnas afton då det utdelades 6 av totalt 7 gula kort och ett rött i andra halvlek. Så var det grinigt på planen kan vi förstå det blev inte bättre efteråt.

Toppen ryker ifrån och det är snårskog i resten av tabellen som förvisso haltar i skrivande stund gäller det att hålla spökena borta fast detta kan vara lättare sagt än gjort då nästa match blir att bege sig till böljande blå den 7/6 och sen kvällsmatch kl. 19,30, var nu detta kan bero på får de försöka ro båten iland senare.
Dé grönvités adepter hade en behaglig segeltur dit senast och det var bara små krusningar som bjuds på. Lär motståndarna nu mönstrat om och ny bemanning mönstrat på lär det bli stormigt även i denna match som ovan. Så det bli för vår skeppare och gastar att läsa karta och kompass och hitta genvägarna och snabbt byta riktning när vindbyarna skiftar.

Kvällsstunden

Kvällsstund på observationsplatsen farstutrappan och solen på väg ner i väst lyser den upp landskapet för mig i öst och jag hör vinden ruska om i trädkronorna
Sedvanligt är det kvällskonsert men kvitter och drill av alla dess sorter eller arter kanske det mer heter. Störs idyllen av att det är folkrace på andra sidan skogsbrynet ett par km från min lilla idyll.

Fast det är nog jag som är van vid tystnaden och att det kommer några bilar då och då och en och annan gående som prata på byvägen här utanför som reagerar. Ett vant öra från en stadsbo skulle nog knappt reagera av ljudet och detta är nog så sant vi vänjer oss.